torsdag 26 september 2013

lena bakar

Plötsligt var det min kaffevecka på ambassaden och ännu mera plötsligt var det dags för mig att prestera någon slags fredagsfika. Fast det den här veckan blev en torsdag, eftersom några av oss ska iväg till Montréal på fredag och reka inför ett kommande event.

Eftersom jag blev inslängd lite hux flux på fikalistan, på grund av att ordinarie kaffeansvarig var på semester, hade jag inte riktigt hunnit förbereda mig mentalt för bakning. Fram tills igår vid lunchtid trodde jag dessutom att jag skulle slippa undan, för att vi skulle få besök av en nyligen pensionerad medarbetare som skulle medtaga fikabröd eller liknande, men icke. Planerna hade plötsligt ändrats och det var min tur att imponera med mina bakningsfärdigheter. Spontan reaktion:


Men okej, jag har bakat förr. Jag är ingen idiot, jag kan läsa ett recept.

Problem 1: What to bake? Egentligen inte så svårt, för det blir alltid något med choklad när det är jag som bakar. Eller kokos. Eller båda. Bestämmer mig följaktligen för Leilas "Coconut Swirl Brownies". Antagligen för att göra det lite extra svårt för mig, för jag vet att 1. Leila har sjukt komplicerade recept, och 2. det är en dum idé att försöka göra ett svenskt recept i Nordamerika. Dessa tankar viftar jag dock snabbt bort. Living on the edge, så att säga.

Problem 2: Att skaffa ingredienserna. Ett antal av de svenska ingredienserna går inte att få tag på, men man är väl kreativ? Byter ut ljus sirap mot lönnsirap, vaniljsocker mot vaniljextrakt, ekologiska ägg mot vanliga ägg, och "kakao av god kvalitet" mot billigaste kakaon. Hur stor skillnad är det liksom? Same shit, different names. 50 gram smör byter jag dessutom ut mot Becel-margarin, som jag har i kylen, eftersom jag ska ha 500 gram, men vanligt smör säljs i förpackningar om 1 pound (=454 gram) och palla få massa över?

Problem 3: Kommer hem och inser att vi inte har någon elvisp. Bara tanken på att stå och vispa åtta ägg, 500 gram smör och god-knows-hur-mycket-annat för hand?


Ringer följaktligen danska S på Casa Scandinavia, men hon förstår först inte riktigt vad en elvisp är. En "elpisker" har de dock. Jag förklarar att jag väl kan tänka mig att piska ihop smeten, om det är det som krävs, så S kommer över med elpiskan.

[INSERT PUB NIGHT BREAK]

Kommer tillbaka till lägenheten efter en cider och lite häng med internationellt folk på en pub i närheten. Piskar ihop ingredienserna och kommer till slut till steg 8 i receptet. "Marmorera smeten med en kniv". Marmorera? Var inte det något man gjorde på fritids? Marmorera smeten?
Marmorera smeten?


Tog fram en kniv i alla fall och ritade lite mönster. Hur noga kan det vara?

Slängde sedan in kakan i ugnen. Glömde inte ens att ta ut den efter 20 minuter!

Kolla så fin!


What can I say? Jag kan om jag vill.


(Observera dock att i det här inlägget sägs ingenting om smaken. Kan eventuellt vara så att den där teskeden salt, som jag höftade till lite på eftersom vi inte har några vanliga mått, inte var helt precis exakt en tesked, utan möjligtvis något mer. Damnit.)

5 kommentarer:

  1. I guess Faith and I know what you're making us when you come here in Nov!! :D

    SvaraRadera
  2. Lena, du skriver så himla roligt. Kan verkligen se paniken framför mig, men det tycks som du löste det hela galant! Hoppas den inte blev för salt nu när du verkligen ansträngde dig! :) Heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, peppen! Och det blev faktiskt ganska bra ändå :)

      Radera
  3. Ha ha - du ser vad du kan när du vill - eller måsta vilja! Det som lät mest bekymmersamt i sammanhanget var Becel - är det bakbart? Men - det gick tydligen bra så det är det kanske. Väntar med spänning på totala smakbetyget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, det finns margarin som inte är bakbart ja...

      Radera